Nu har jag varit hemma i två dagar för jag har varit sjuk, feber och förkylning.
Det är väldigt trist att inte vara på praktiken, men det känns som att jag inte har så mycket att välja på just nu.
Mitt immunförsvar var visst inte tillräckligt starkt för att skydda mig mot alla barnens olika baciller,
attans att de inte kan lära sig att nysa åt rätt håll....
Men idag känner jag mig som en människa igen, förutom att halsen är lite knagglig så är jag tillbaka som vanligt.
Men, för att vara på den säkra sidan så stannade jag hemma idag ändå.

Det är verkligen underbart att jobba med barn. Jag känner i hela kroppen (när den inte är feberhög) att jag har valt rätt yrke. Barn säger ju precis vad de känner för. Häromdagen när vi hade korv till middag hände en rätt rolig sak.
Jag frågade ett av barnen vid bordet om det ville ha mer korv.
Sekunden efter började alla barnen att skratta. Jag fattade ingenting.
- Vad skrattar ni åt nu? frågade jag lite förvånat.
- Hahaha..... sa en liten tjej på 4 år. Det heter ju inte KORV, det heter ju KÅÅÅÅV!
Sedan fortsatte barnen att skratta åt min okunskap om hur man uttalar saker och ting rätt.
De är ju bara för söta de där små krabaterna.
Jag längtar till måndag så jag får träffa alla igen. Det är helt otroligt egentligen, men redan första dagen lärde jag mig nästan alla 21 barns namn. Ibland blir jag riktigt imponerad av mig själv.

Så låter det här inne i lägenheten. Det är ljudet av skinande rent.
Vi har verkligen varit duktiga ikväll, det är till och med dammat bakom och under saker som aldrig tidigare varit med om den sortens behandling.
Med facit i hand var det behövligt med tanke på att sköljvattnet behövdes bytas tre gånger på grund av att det blev becksvart! Ännu bättre känns det att vi gjort då vår lägenhet enbart är 37,3 kvm stor.
Jag menar, tänk vad mycket extra plats vi får nu när all den där dammen och smutsen är borta!

För övrigt måste jag säga att Babsan har varit riktigt duktig ikväll på Du är vad du äter.
Jag blir väldigt sugen själv på att tappa några kilon när jag ser henne.

Mina fötter är som isbitar och fingrarna likaså som för övrigt börjar anta en kloliknande form.
Rumpan känns söndersitten trots mycket sittunderlag och benen är lika oanvända som en sprillans ny disktrasa.
Ögonen är hängiga, ryggen värker, munnen vill inget annat än sucka och hjärnan känns lika urkramad som ett söndertorkat russin.
Min kropp och själ befinner sig helt enkelt inte i sitt esse just nu.
Kan det bero på att jag de senaste tio timmarna har ägnat mig åt det fantastiskt roliga och givande arbetet med att skriva det toppenhärliga, supernajsiga uppsatsen som ska in på söndag?
Mycket troligt!
Jag känner mig sönderarbetat, jag kan ju inte ens skriva det här inlägget utan att korrekturläsa varje mening, korrekt satsbildning har aldrig varit min starka sida och definitivt inte här.... GAH!



Men, då jag har jobbat så flitigt så är jag säker på att jag inte behöver sitta längre än till fredag med mitt kära skötebarn, som för tillfället ligger och vilar tryggt i portföljen på Blackboard.
Det är skönt.

På måndag börjar prakiken. Vad roligt det känns. Jag har hamnat på en toppen förskolan i Växjö som heter Slottet.
Anledningen till att det känns så bra är att de inriktar sig på rytmik och dans där musiken är en vardaglig företeelse. Jag tror inte att det kan bli bättre faktiskt.
Jag är säker på att det blir tre spännande. roliga och väldigt givande veckor som jag har framför mig.
JA!

.....Excellent....