MeMeMe

Hela den här grejen med känslor är något jag aldrig kommer att bli riktigt klok på.
På samma gång som känslor kan göra underverk för en människa så kan de förstöra och göra en otroligt olycklig.
Jag upplever det som att känslor är varken eller, de antingen finns där eller så finns de inte där.

Som de allra flesta har jag fått uppleva och upplever fortfarande båda delar av känslornas betydelse.
Det kan även vara så att jag lägger extra stor vikt vid känslor, jag kanske till och med hakar upp mig en aning.
Min ursäkt, eller kanske rättare sagt min förklaring är precis som Du en gång förklarade för mig när jag var upprörd och inte visste var jag skulle göra av mig själv:
- Du är en otrolig känslomänniska, du lever dina känslor.

Och jag tror inte att man kan förklara mig på ett bättre sätt. Det är verkligen mitt i prick.
Jag är en känslomänniska. Jag lever mina känslor.
Med mig är det allt eller inget. Ingen ska behöva tvivla och grubbla på vart de har mig.

När jag tycker om någon så visar jag det.
När jag älskar någon så gör jag det fullt ut.
Allt eller Inget.

Några kanske tycker att jag är dumdristig som lägger så mycket på ett och samma kort.
Men jag tycker att om man inte satsar helhjärtat är inte vinsten en full vinst.
Med livsfilosofin Allt eller Inget kan jag med hjälp av mina känslor få något som är äkta, tryggt och varaktigt, samtidigt som jag kan få den raka motsatsen.

Kanske är det dumt att betrakta livet på ett sådant sätt?
Kanske att jag inte borde låta mina känslor styra mig och mina val här i livet i en så stor utsräckning?

Det jag vet är att mitt sätt att tänka, vara och leva har fört mig dit jag är just nu.
Det har verkligen inte varit en dans på rosor (konstigt uttryck egentligen, vaddå dansa på rosor???) jag har fått min beskärda del av näsbränningar, gråt och tvivel.
Men jag har också haft, och har, otorligt mycket glädje, skratt och kärlek.
Det finns så mycket i livet som jag är fantastiskt tacksam för och som jag är säker på inte skulle ha skett om jag inte i första hand alltid utgått från mina känslor.

Ni som följt min blogg under den senaste tiden vet att det varit en tuff period där känslor verkligen var i första rum. Tyvärr var det känslor av det tvivelaktiga slaget som var i fokus.
Men någonstans mitt i allt det svarta, tråkiga och ledsna fanns en genuin kärna som vi inte kunde blunda för eller helt sonika traska iväg från.

Jag vet att det inte finns några garantier i förhållanden.
Förhållanden går i kras varje dag.
Men det påbörjas, förstärks och utvecklas även förhållanden varje dag.
Och det är där vi befinner oss just nu.

Nu ska vi, med hjälp av vår genuina kärna, kalla det kärlek, förstärka och utveckla det vi har.
Vi kan inte stanna kvar där vi är just nu.
Nu ska vi vidare. Full fart framåt.