MeMeMe

Jag ligger på sträckbänken och hela min kropp smärtar.
Mitt hjärta är så gott som krossat och tårarna rinner nerför mina kinder.
Varför händer det här?
Varför?

Hela min trygghet är bortryckt under mina fötter.
Det känns som att jag famlar i mörkret
och jag vet inte om jag hittar ut.

Det finns ingen värre känsla än att älska någon som inte vet om den gör det tillbaka.
Vad är det för fel på mig?
Vad är det för fel på det vi har?
Allt jag älskar, betyder det ingenting för dig?

Så fort jag tror att jag inte har några tårar kvar börjar de att rinna igen.
Vad ska jag ta mig till?
Hur ska jag ta mig igenom det här?

Ska du dela det vi har med någon annan nu?
Ska någon annan var i din famn?
Vem ska få dina kyssar?

Vad är det som gör att du tvekar?
Jag får inte luft.

Jag sörjer för det liv jag hade hoppats på att få.
Jag sörjer för det känns som att jag dött.
Kommer jag kunna leva igen?