MeMeMe

Några timmar senare är det dags för mig att gå till skolan för första gången på snart en månad.
Idag började min inriktning för förskolan. Det känns faktiskt riktigt bra att starta igen, det känns lite väl lyxigt att inte ha något att göra, och det är en aning tråkigt också.

Inriktningen satte igång direkt. Ingen idé att vänta sa mina lärare.
Efter uppropet och registreringen fick vi i uppgift att skriva en liten essä om hur vår syn på vad ett barn är.
Vad flummigt tänkte jag, ett barn är väl som jag, fast lite mindre och mer busig.
Fast det skrev jag inte, jag ordbajsade om annat istället.
Efter det var det dags för föreläsning om barnkonventionen, rätt så intressant, men svårt att leva upp till alla dessa stadgar som lärare sedan.
När lunchen var över tog seminariet vid. Jag har hamnat i en grupp med bara tjejer, jag tror att vi är 15 stycken.
Det ska verkligen bli intressant och se hur våra diskussioner kommer att arta sig.
Allt som allt är jag väldigt nöjd med min dag. Jag känner att jag har kommit rätt när det gäller min utbildning, inga mer byten för min del. Nu är jag hemma.

Nu ska jag snart snöra på mig träningskorna och traska iväg till Complett, det är dans ikväll. Det ska bli skönt.

Det känns faktiskt riktigt bra att jag beslutade mig att fortsätta med bloggen.
Jag kan inte lova att det blir en intressant blogg, men den kommer garanterat att vara präglad av mig.
Och det brukar ju i sin vanliga ordning betyda att jag enbart kommer att skriva om sådant som är relaterat till mig och mina intressen och det som finns i min närhet och hur min vardag ser ut.
Jag har aldrig haft målet att ha en intressant blogg (men om det är någon som mot all förmodan faktiskt tycker det så är det väldigt roligt), målet för mig är att få skriva av mig lite, jag ser bloggen som en dagbok.

Det känns inte riktigt lika bra när jag några sekunder senare vänder min uppmärksamhet mot fönstret och upptäcker att solen inte har kommit fram idag heller.
Växjö är lika grått och blött som vanligt. Då är det rätt skönt att ha en relativt stor säng med ett ganska tjockt täcke att krypa upp i. Det blir ju inte värre när man har en tv inne i sovrummet heller.
Fast det känns ändå lite jobbigt nu när jag tänker på det, för jag får ju inte lägga mig där ännu på några timmar, jag har ju andra spörsmål att ägna mig åt just nu.

Ikväll blir det en bra fredag kväll, det är jag säker på.
Jag, Jossan och Tua ska laga mat och se på Little Miss Sunshine. Jag har velat se den länge, så det ska bli jätte kul.

Men nu ska jag hoppa in i duschen och sedan börjar dagen för mig.
Rätt skönt att dagen börjar tjugo i två en fredag, det blir andra bullar från och med nästa vecka.

Egentligen borde jag väl tacka den snälla mannen som, kanske utan att veta det, gav mig en rejäl spark i röven.
Jag började nämligen tänka, jag som har börjat detta nya år så bra med att träna och äta lite nyttigare och bättre, varför har jag då helt släppt min blogg?
Om jag ska göra något detta år, så ska jag ta mig fan göra det ordentligt också!

Och när jag dessutom får inlägg som säger att det är roligt att se att det finns någon som är sämre än denne på att uppdatera, ja, då kan jag helt enkelt inte blunda och strunta i det uppenbara.
Jag är saknad i bloggvärlden... or so I say.....

Jag kan alltså inte skylla allt på facebook längre (för ärligt talat har jag börjat strunta i den sidan också... hmmm.. en trend kanske....).

Jag vill bara göra de tappra människor som faktiskt besöker min blogg dag ut och dag in med hoppet inställt på att det kanske, mot all förmodan, kan finnas ett nytt smaskigt inlägg.. Till er vill jag säga att jag är på´t igen!