MeMeMe

Vill jag bara röva bort dig till någon avlägsen varm plats.
Där spenderar vi hela helgen på en vacker sandstrand och tillsammans ser vi solen gå ner vid horisonten.
Jag vill ta med dig på ett äventyr som vi alltid minns med glädje.
Du och jag på resande fot, det är en spännande tanke.
Vi kan vakna upp i Venedig, bege oss vidare till Rom, ta flyget till Dominikanska för att stanna där ett bra tag.

Men, egentligen räcker det nog med en lång och skön kram.
En sån där kram som gör att man glömmer bort stress och annat tråkigt därför att jag försvinner in i din härliga närhet.
För nu är det faktiskt så att tillsammans med dig känns inte vardagen lika trist, speciellt inte när en drömresa inte är längre bort än en kram.

Nu har jag varit hemma i två dagar för jag har varit sjuk, feber och förkylning.
Det är väldigt trist att inte vara på praktiken, men det känns som att jag inte har så mycket att välja på just nu.
Mitt immunförsvar var visst inte tillräckligt starkt för att skydda mig mot alla barnens olika baciller,
attans att de inte kan lära sig att nysa åt rätt håll....
Men idag känner jag mig som en människa igen, förutom att halsen är lite knagglig så är jag tillbaka som vanligt.
Men, för att vara på den säkra sidan så stannade jag hemma idag ändå.

Det är verkligen underbart att jobba med barn. Jag känner i hela kroppen (när den inte är feberhög) att jag har valt rätt yrke. Barn säger ju precis vad de känner för. Häromdagen när vi hade korv till middag hände en rätt rolig sak.
Jag frågade ett av barnen vid bordet om det ville ha mer korv.
Sekunden efter började alla barnen att skratta. Jag fattade ingenting.
- Vad skrattar ni åt nu? frågade jag lite förvånat.
- Hahaha..... sa en liten tjej på 4 år. Det heter ju inte KORV, det heter ju KÅÅÅÅV!
Sedan fortsatte barnen att skratta åt min okunskap om hur man uttalar saker och ting rätt.
De är ju bara för söta de där små krabaterna.
Jag längtar till måndag så jag får träffa alla igen. Det är helt otroligt egentligen, men redan första dagen lärde jag mig nästan alla 21 barns namn. Ibland blir jag riktigt imponerad av mig själv.

Idag var det första dagen för mig på min praktik, och det känns verkligen jätte bra!
Förskolan är super, personalen är väldigt snälla och ungarna är så goa som ungar bara kan vara.
Jag tror inte att jag kommer ha några problem med att trivas där under mina tre veckor.
Haha, när jag berättade för barnen att jag fyller år idag så var ju självklart deras första fråga:
- Hur mycket fyller du?
- Kan du gissa? frågade jag.
- Hmmmmm.... 62! säger hon helt gravalvarligt..
Kanske att man får ta i beräknande att barnen bara är 3 och att allt som är över 8 är gammalt för dem.
Så, jag tog därför inte illa upp.

En annan rolig sak som hände idag var när jag var iväg till träningen.
När jag skulle dra mitt kort för att registrera mig på ett pass så började maskinen att sjunga Happy Birthday till mig.
Jag kände mig faktiskt lite speciell, trots att jag rodnade lite grann.
Tur att maskinen inte säger nått nedlåtande till en om man inte har tränat på en vecka...

Jag får se hur jag kommer att fira min födelsedag, jag har inte bestämt nått än.
Men till helgen kommer Fredriks kusiner och förhoppningsvis Martin och den legendariska Linn också.
Kanske att man firar den lite då, annars, får jag helt enkelt vänta till nästa år,
jag har ju fler födelsedagar att sätta sprätt på!

Jag har faktiskt fått ett blomsterbud idag. Men jag fick guida hit budet själv...
Fast det är lätt värt det, blomman jag fick är väldigt fin. Det är en stor lila orkide, I love it.
Tack så mycket till min underbara mamma och Mats
(som för övrigt ska åka Vasaloppet på söndag med bara en löpträning och en helg i en skidtunnel som grundträning.... My GOD!!)

Fredrik bjöd på sina kunskaper i köket, vad mysigt det är att bli bjuden på middag.
Jag fick även ett förkläde (som jag har pratat länge om att jag vill ha), så nu kan jag verkligen skita ner mig hur mycket jag vill. Det har till och med två stora och rymliga fickor, vilken husmor jag nu har möjlighet att bli.
Jag känner mig faktiskt rätt snygg i mitt förkläde, det ser ju ut som en klänning!
Sedan gav han mig även ett jätte fint satin bäddset, gud vilket skönt material det är!
Hur ska jag någonsin kunna sova i något som inte är satin efter första natten i det setet?

Slutligen, Tack så jätte mycket till Ullis och Peter och till Berit och Sune som är så gulliga och skickar kort till mig.
Jag blev jätte glad!

Nu ska jag bara vänja mig vid att säga att jag är 23 istället för 22, vilket jag aldrig hann vänja mig vid, av någon anledning har min hjärna fått för sig att jag fortfarande är 21... HA! I wish....

Så låter det här inne i lägenheten. Det är ljudet av skinande rent.
Vi har verkligen varit duktiga ikväll, det är till och med dammat bakom och under saker som aldrig tidigare varit med om den sortens behandling.
Med facit i hand var det behövligt med tanke på att sköljvattnet behövdes bytas tre gånger på grund av att det blev becksvart! Ännu bättre känns det att vi gjort då vår lägenhet enbart är 37,3 kvm stor.
Jag menar, tänk vad mycket extra plats vi får nu när all den där dammen och smutsen är borta!

För övrigt måste jag säga att Babsan har varit riktigt duktig ikväll på Du är vad du äter.
Jag blir väldigt sugen själv på att tappa några kilon när jag ser henne.

Mina fötter är som isbitar och fingrarna likaså som för övrigt börjar anta en kloliknande form.
Rumpan känns söndersitten trots mycket sittunderlag och benen är lika oanvända som en sprillans ny disktrasa.
Ögonen är hängiga, ryggen värker, munnen vill inget annat än sucka och hjärnan känns lika urkramad som ett söndertorkat russin.
Min kropp och själ befinner sig helt enkelt inte i sitt esse just nu.
Kan det bero på att jag de senaste tio timmarna har ägnat mig åt det fantastiskt roliga och givande arbetet med att skriva det toppenhärliga, supernajsiga uppsatsen som ska in på söndag?
Mycket troligt!
Jag känner mig sönderarbetat, jag kan ju inte ens skriva det här inlägget utan att korrekturläsa varje mening, korrekt satsbildning har aldrig varit min starka sida och definitivt inte här.... GAH!



Men, då jag har jobbat så flitigt så är jag säker på att jag inte behöver sitta längre än till fredag med mitt kära skötebarn, som för tillfället ligger och vilar tryggt i portföljen på Blackboard.
Det är skönt.

På måndag börjar prakiken. Vad roligt det känns. Jag har hamnat på en toppen förskolan i Växjö som heter Slottet.
Anledningen till att det känns så bra är att de inriktar sig på rytmik och dans där musiken är en vardaglig företeelse. Jag tror inte att det kan bli bättre faktiskt.
Jag är säker på att det blir tre spännande. roliga och väldigt givande veckor som jag har framför mig.
JA!

.....Excellent....

Underbart väder idag, det måste jag säga. Men lite konstigt känns det när vårfåglarna kvittrar och barnen spelar fotboll i bara t-tröja och shorts den 18 februari. Det är underbart och härligt, men inte riktigt rätt.
Inte kan man spela fotboll i sommarkläder i Februari....?

Jag såg på Wallander filmen som gick på fyran igårkväll, och i slutet snöade det väldigt mycket men barnen spelade fotboll ändå. Kurt Wallander tittar på dom med förvirrad blick och uttrycker:
- Inte kan man spela fotboll i Februari?
En kille med brytning säger käckt:
- Man kan alltid spela fotboll!

Förmodligen hade det varit det svaret jag också hade fått om jag hade påpekat för barnen idag att det minsann fortfarande är vinter. Antagligen hade killarna lagt till...
- Man kan alltid lira fotboll.... och skit i vad vi har på oss!

Ja.... se ungdomar idag.
Eller kanske snarare... se studenter med deras fördomar mot ungdomar idag....

Vad härligt det är när solen lyser, himlen är delvis blå och inte en droppe regn på hela dagen.
Cykelturen jag tog idag gjorde mig väldigt gott, Växjö är fantastisk sånna här soliga dagar.
Det får mig att längta till maj när vårsolen värmer och jag kan gå barfota i mina ballerinaskor.

Jag längtar till den första dagen då Tufvanängen är proppad med soldyrkande studenter som vräker ut sig på sina färgglada filtar. Vissa har tidningar framför sig, andra har skolböcker. Endel har ingetdera, kanske bara en mp3 som sällskap.
Men alla har vi detta gemensamt, om än bara för ett ögonblick tänker vi samma tanke:
Livet är underbart! Jag vill aldrig att det tar slut!

Jag längtar till kvällen efter den första riktigt varma vårdagen när alla varit hemma för att ta på sig lite mer kläder och hämtat grillen tillsammans med ölen. Det är verkligen mysigt här på campus då, det är den klart bästa tiden.
Alla är så glada också, dels beror det ju självklart på det fina vädret (något vi Växjöbor inte är bortskämda med) men också beror det på att terminen nästan är slut och sommaren står vid dörren och knackar på.

Åh härliga, underbara sommar med alla dina äventyr och långa nätter... Vad jag längtar!
Äntligen ser jag ett slut på den här grå och blöta perioden som har hägrat i evigheter!