Tankegångar

Varför börjar inte jag tveka när du gör det?
Varför sinar inte min kärlek trots dessa påfrestningar?
Hur kommer det sig att jag känner mig så säker på vad vi har?

Hjälp mig förstå.
Är det verkligen oss du tvivlar på?

Prata med mig!
Berätta vad du tänker!
Jag vill lösa det här tillsammans med dig.

Jag vet att det vi har är alldelles för speciellt för att kasta bort.

Släpp in mig. Låt oss försöka.
Ge oss en chans.
Du är inte ensam.
Jag finns här för dig.
Om du vill.
Allt du behöver göra är att be mig.

Jag sviker dig aldrig.


Kommentarer
Postat av: Mia

Läser din blogg och kan på så många sätt känna igen din känsla av sorg, förbittran, förtvivlan mm. Att allt ställs på sin spets och att livet är upp och ner, att mattan har ryckts under fötterna och att det gungar lite väl hårt på havet. Vill skicka dig många varma kramar, råda dig att ta din tid att vara ledsen och uppriven. Livet har en härlig mening, det lovar jag dig, det vill bara vänta på sig bakom en uppförsbacke eller två...

Ta hand om dig, du är guld!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback