MeMeMe

Fredagens mest konstiga övergående insikt:
när jag och kexet sitter i bilen på väg till Oskarshamn tar jag en snus bara för skoj skull.
Efter några minuter när nickokicken satt in ordentligt undrar jag hur jag skulle tycka att det var att vara hög.
Tur att bilen är uttrustad med elektriska upp och ner fönster så att jag kunde sticka ut mitt snurrande huvud och fylla det med lite vett och VIPS så var det som bortblåst.
Gone with the wind....


Fredagens pinsamaste:
hela kexets familj är samlad och tillsammans ska vi avnjuta kvällen med god dricka och lite sällskapsspel.
Nu i efterhand kan jag lugnt säga att jag inte ska vara med i spel där man ska bevisa sin intelligens, jag bevisar enbart motsatsen...
Elementpartiklar - allt ett element består och är uppbyggt av.
Science fiction filmer - Star Bars.
Sveriges statsministrar - Ingvar Kamprad.

Lördagens värsta:
Påstigningen till bussen hem från Oskarshamn. Jag spanar in två tomma säten nästan allra längst bak i bussen, de är mina tänker jag. Jag tränger mig fram i mittgången och väl framme vid mitt fynd upptäcker jag att de inte alls är tomma. Där ligger en tjej ihopkurad och hon ger inte sken av att vilja flytta sig heller. Jag ger ifrån mig ett litet nervöst leende när jag upptäcker att alla andra säten är upptagna de med, neeej....
Men så plötsligt kommer räddningen, en kille flyttar på sin väska och jag kan sätta mig bredvid honom, skyrre tänkte jag. Samtidigt som jag sätter mig kommer insikten om att detta nog var en större nitlott än att behöva stå.
Självklart var han bussens värsta svettmonster....
Tick, tack, tick... tre sekunder tog det, sedan hade jag svettrelaterad huvudvärk.

Lördagens sömnpiller:
Painkiller Jane.

Igår var det Kent som gällde, och konserten var helt underbar!
Det enda som jag störde mig på när jag stod där och stortrivdes var min tanke som dök upp:
"Varför har jag inte gått på fler Kent konserter? Jag har ju älskat dom här grabbarna sen jag var 15".
Men, det innebär ju att jag har mer att se fram mot nu, jag kommer garanterat att se dom fler gånger.

Det bästa från gårdagens konsert var när jag kände dig så nära bakom mig och hur lätt det var för mig att luta mig bakåt och låta dig omfamna mig till den underbara låten Innan allting tar slut.

Klockan är bara barnet, men jag är uppe och ska sätta igång med hemtentan.
Boken ligger på bordet med all sin prakt, den lockar mig inte ett dugg.
Min blick söker sig gång på gång mot fönstret där ett riktigt präktigt solskensväder hägrar med all sin makt.
Jag vill gå ut i den kalla krispiga luften och få röda rosiga kinder, kall nästipp och luft, luft, luft!
Verkligheten kallar tillbaka mig, jag måste börja med hemtentan.
Men kanske, kanske att jag har tid med en paus runt lunch?

Vad vi köpte godis igår ska jag säga dig!
Den ypperligt billiga affären Lidl bjöd på godis för en spottstyver. Ett helt kilo för 29.90!
När kvittot sedan visade att summan för vår gottepåse slutade på 40 kr kan ni ju själva lista ut hur mycket vi köpte.
Känns livsfarligt att ha en sån påse hemma nu när jag ska vara själv över påsken.
Dialogen på tisdag kan möjligtvis låta såhär:
- Camilla.... du vet den där godispåsen som vi köpte?
- .....Hmmm.... påminn mig......
- Men du vet, den från Lidl?
- Jaha, du menar den.... Äh, vad är det med den?
- Jaa, var ÄR den?
- Äh.... alltså... näe, jag har ingen aning om det. Har du kollat i skåpet?
- ............... Du har möjligtvis inte gått upp 1,4 kilo nu när jag har varit borta?
- .........................

När man känner att allt inte står riktigt rätt till och när känslan i kroppen inte är sprudlande glad är det otroligt skönt att upptäcka att man inte är ensam. Runt omkring mig finns mina underbara vänner som ger mig stöd och uppmuntran.
Det är en härlig känsla när man känner sig som mest ensam och ledsen att upptäcka att det finns de som tänker på mig och bryr sig om hur jag mår och vad jag tycker.
Vad skulle jag göra utan mina vänner?
Jag är så glad att ni finns. Det hoppas jag att ni vet.



Idag lämnade jag in mina VFU-uppgifter, bara det är en skön känsla.
Jag älskar att kunna stryka saker och ting från to do listan och, ja, inte glömma dem, men inte behöva fokusera så innerligt på de sakerna mer.
Nu kan jag istället se fram mot arbetet med den superhärliga hemtentan!
Den underbara hemtentan som jag ska skriva över påsken, jag är så glad!

På tal om påsk så stannar jag här i Växjö. Men lite påskfirande blir det ändå.
Pappa och jag ska laga mat och ha det riktigt mysigt på lördag.
Det ser jag fram mot. Det är ett tag sen vi kunde hänga ihop ett par dagar.
Himla skönt att ha sin far i närheten tycker jag!

Jag försöker verkligen att skriva färdigt mina uppgifter, men det går inte bra alls.
Mina tankar flyger iväg åt helt fel håll och det slutar med att jag helt sonika sitter och glor rakt ut på skärmen.
Varför ska allt komma på samma gång undrar jag?
Vad är det som händer i mitt liv?
Det är en fruktansvärt läskig känsla av att inte ha kontroll, att inte veta vad det är som sker.

Ett desperat försök för att få mina tankar på annat håll.
Det är snö ute. Mycket snö. Nu har det blivit vinter.
Är jag glad för det? Nej, inte direkt, fast möjligheten till snöbollskrig är ju alltid en rolig tanke.
Det var länge sen jag hade snöbollskrig med någon.

Ska försöka att skriva nu. Har nog aldrig känt mig så omotiverad som jag känner mig nu.
Jag känner mig inte riktigt som mig själv.

Efter den längsta natten i mitt liv kommer en lång dag.
Jag känner mig trasig.

Jag förstår inte vad det är som händer.
Jag vet inte vad som ska ske.

Jag vet vad jag vill.
Jag hoppas att du vill samma som jag.

Efter en lång dag kommer återigen en natt.
Ge mig något att hoppas på.

Jag hatar att vara sjuk, verkligen, det är hat jag känner.
Varför blir jag inte frisk? Jäkla skit.
Det är lustigt att de andra vuxna på förskolan är så resistenta mot barnens baciller när jag inte är det.
Vad är jag för en vekling egentligen?
På måndag ska jag få hålla i rytmiken, men som det känns nu har jag ingen som helst ork att lägga upp ett sådant pass. Det känns också surt, jag vill verkligen hålla i rytmiken.