MeMeMe

Varför kan jag inte bara bli lika seriös och duktig som alla andra? Varför kan jag inte bara ta tag i saker och ting och göra dom så som man ska? Varför kan inte jag? Varför?

Jag har tenta i övermorgon, och det känns inte alls bra, jag tror att jag kommer köra på den rejält, big time!
Så nu när jag vet om det, varför tar jag inte tag i det på allvar och engagerar mig?
Har jag tappat gnistan? Är jag omotiverad? Vill jag inte kämpa mer?
Svar: Nej. Nej. Jo.
Så varför händer det inget då?
För att jag är en slö och dryg jävel.
Jag är mer intresserad av att grilla, leka i gräset, sola och dricka goda drinkar än vad jag är av språkdidaktik.
Men varför??
Detta är ju min framtid jag investerar i, varför engagerar jag mig inte mer?

Nu kommer klyschan: Alla andra utom jag är duktiga och engagerade. Alla andra utom jag....

Tyck synd om mig, snälla, litegrand i alla fall..

Jag behöver en kram.

Det här är historien om alla de djur som lever i mig, ja, de lever faktiskt i mig.

Till att börja med vill jag tala om den största djurgruppen jag besitter, det är bävrarna som finns i mina ögon.
Man skulle ju kunna tro att en eller ett par bävrar aldrig skulle få plats där, men det gör dom faktiskt och de fyller ett viktigt syfte. Det är verkligen inte några vanliga bävrar som jag har i ögonen, det är den bästa sortens bävrar en flicka kan önska sig att ha. En del skulle kalla dom för skit, men inte jag, jag kallar dom snarare för min gnistrande personlighet.
Jag har fått beskrivningen om att det är dessa bävrar som fyller mina ögon med konstiga syner och sprider sin skit i min hjärna som sedan poppar ut ur munnen på mig, vilket leder mig till nästa djur, nämligen grodan.

Dessa grodor är en del av mina ben och min säng på samma gång. Hela min säng är full av smågrodor. De bor i små hålor i täcket, i madrassen och under kuddarna. Tillsammans med alla tusentals kvalster delar de på utrymmet i sängen och utrymmet på mig. Tillsammans utgör de en viktig del av mig, utan dom skulle jag känna mig mycket ensam. Min favorit groda just nu är naturligtvis väldigt liten, grön med röda prickar på, stoora runda ögon och han har ett riktigt prakt-kvack. Jag kallar honom för kvacksalvaren.

För att få den här historien att fortsätta hoppar jag vidare till nästa djurart, och det är med en skräckblandad förtjusning denna sortens djur existerar i mig. Längst ner på min ryggrad bor det en familj spindlar. Jag vet att dom finns där, för jag kan känna när dom är ute på söndagspromenad uppför min ryggrad till mitt huvud, där de beundrar den fina utsikten.
Egentligen är jag inte alls förtjust i spindlar, ärligt talat är jag livrädd för dom. Och bara tanken på att jag har en hel spindelfamilj, med både mamma, pappa och tre barn, gör att jag stundtals tappar andan, och känner ett stort behov för att sitta ner. Oftast infinner sig denna känslan när jag ska ta på mig skorna, det kittlas alltid lite extra i ryggslutet när jag böjer mig ner för att knyta mina skor. Då är det ganska skönt att sätta sig ner på golvet och låta spindlarna springa fritt över ryggslutet en stund, jag tror starkt på att låta alla mina djur vara frigående.

Tillslut vill jag berätta om det sista djuret som jag har, det är väl egenligen inte ett riktigt djur, men djuren finns hos mig och de lever. I mina fötter finns det nämligen en hord porslinshästar. Där galoperar dom runt och har det bra. När de blir hungriga äter de lite och när de är trötta lägger dom sig ner och vilar en stund. 
Det bästa dom här porslinshästarna vet är när det är sommar och jag tar av mig strumpor och skor och släpper ut dom på grönbete på gräsmattan hemma hos mamma. Dom tycker att det gör lite ont när jag sparkar boll eller går in i kanter, man måste ju komma ihåg att porslin är ganska ömtåligt, och jag vill inte att dom ska gå sönder.
Det är därför jag ibland kan gå lite lustigt, det är av omsorg för mina porslinshästar som jag går med lätta steg.
Inte för att jag har druckit starka drycker eller något sådant.

Nu vet ni om hur min kropp är uppbyggd, hur funkar det hos er?

Jag har på känn att det kommer att bli en helt underbar lördag idag, och det beror inte enbart på att solen skiner.
Kanske beror det på mitt whiskeyglas jag har här bredvid mig eller beror det på fotbollen som är på tv:n
(ja.... du läste rätt, det står fotboll), men mest tror jag att det beror på sällskapet.

Lördag, lördag, vilken fin dag. Du har alltid varit min favoritdag, och du fortsätter att äga.

Ikväll blir det fest, St Patrics Day har jag hört att det är idag, och det måste ju firas med öl, whiskey och hög skrålande musik. Kul, kul, KUL!!! :)

Men nu ska jag ta å sippa vidare på min whiskey, eller, mitt inoljade rep... mums.

yeah, yeah, you know I am the (wo)man!

Oj oj, vad jag är varm på ryggen just nu, tror att jag skulle kunna värma ett helt land, i alla fall ett land i samma storlek som Luxemburg.
Men jag känner ändå att det är en skön värme, för jag har ju varit duktig!
Har cyklat till skolan idag, så det känns jävligt gött!
Det är hur skönt som helst att snön är borta och att det enda som ligger och skräpar på vägarna just nu är grus.

Det var en gång en gång och den var grusad... eller... det var en gång en väg och det var grus på den med...

Har haft seminarium idag, i två timmar, om ICT användning. Fan vad intressant det var!
Jag vill bli en av dom där "roliga" och "moderna" lärarna som använder sig av internet och alla möjligheter som en dator förser en med. Det finns ju hur mycket som helst som man som lärare kan använda sig av där ute i den okända internetvärlden, jag lovar att jag ska göra mitt bästa för att ta steget ut dit och iaf försöka att få in det i min framtida undervisning.

Jag måste medge att min nuvarande lärare, Emil Tyberg, är en inspirationskälla när det kommer till detta.
(och det säger jag utan att verka fjäskig)
Han är helt otrolig på många sätt och vis, han engagerar sig till att börja med och han vill få ut det bästa av oss genom att han ger det bästa av sig själv.
Han är alltid förberedd och mycket kunnig om så många saker. Han är verkligen en lärare att se upp till och som jag kommer att ha som förebild när jag själv börjar närma mig slutet på min utbildning.
Fan, det låter ju som att Emil Tyberg är det bästa på denna jorden, men han är iaf en av de bästa på Växjö Universitet.

Imorgon är det fredag och då är jag ledig. Skönt att börja helgen med ledighet.
Fast egentligen är jag inte ledig, har massor att plugga på ändå.... men, det är ju trots allt fredag och då känns allt så mycket lättare.

Nu vill jag bara att solen ska börja lysa igen och att det ska sluta vara så kallt.
Jag vill använda mina ballerinaskor, mina fötter saknar känslan av att gå i ett par sånna.
Om inte det är frihet, så säg!!

Nu ska jag ta å förbereda lunchen... tror det blir fisk, men egenligen vill jag ha Thai mat, från Poon Palace,, yummy!
Någon som är sugen på thai? Hör av er så käkar vi!

Over and out Mrs Blogga!

Det är onsdag idag.
Det är onsdag och klockan är 12.21.
Det är onsdag och jag tycker inte att det är en rolig dag.
Jag har tvätt, en massa plugg och ett stökigt köksbord. Mycket papper, som jag borde läsa, mycket böcker, som jag borde öppna, mycket anteckningar, som jag borde renskriva... så mycket av allt att jag drunknar.

Det är onsdag och jag är pessimist.
Det är onsdag och jag vill inte befinna mig här.
Det är onsdag och jag önskar att det vore fredag, lördag, till och med söndag, bara det inte är onsdag mer.

Det är onsdag förmiddag och jag är redo för sängen.
Det är onsdag, kan det bli mycket värre?

Upp, upp och iväg... eller kanske snarare, fram, fram och vidare för imorgon far jag iväg!
Ska nämligen åka hem och hälsa på min fina mamma och världens sötaste hund, Cajsa.
Ser med nöje fram mot alla långa och sköna skogspromenader i mina blå och vita gummistövlar, eller, egenligen är det mammas stövlar, men jag har första tjing ändå! :)

Stövlar är verkligen ett bra påfund. För  vem älskar inte att klafsa runt i vattniga pölar utan att bli blöt om fossingarna? Jag vet hittills inte om en enda som inte diggar det stenhårt. Såå, ett stort plus för gummistövlarna.

Sitter och kollar på Du är vad du äter och blir alltid lika full i skratt när den som medverkar allttid ser lika chockad ut när Anna Skipper påpekar att det man stoppar i sig påverkar hur man ser ut.
Och att det enda man kan göra för att få till en ändring är att äta annorlunda och träna mer.
Egentligen behövs det inga långa bantingsböcker, det räcker med två sidor.
På den ena sidan står det: Ät frukt och grönt.
På den andra står det: Idrotta mer.

Nehej, nu ska jag sätta mig i soffan och gotta mig åt andras elände...
skadeglädje är nog den enda sanna glädjen för min del.

Ha det fint där ute i cybervärlden i helgen utan mig.
Vi ses på måndag.

På återseende!

Peace and out!

Dagen börjar som den brukar, Kissen slänger sig på min mage och kurrar nöjt.
När jag gäspar stoppar han mer än gärna in sitt håriga huvud i munnen på mig samtidigt som han sniffar på alla härliga dofter som döljer sig där inne.
Det är egentligen konstigt hur något så konstigt som det kan bli till en morgonvana som man nästan tycker är mysig.

När Kissen sedan börjar hoppa på mig och skrika ganska högt (den Kissen har ordentliga stämband) förstår jag direkt vad det är han vill: MATA MIG!!!
Så nu kan jag glatt meddela att jag är: Kvinnan som kan tala och förstå katter.