MeMeMe

Jag har en tendens att varje kväll när lampan är släckt och det är meningen att lugnet och sinnesron ska infinna sig så att sömnen tillslut griper tag om en, börja grubbla och tänka på saker och ting så att jag ibland ligger vaken i några timmar.
Igår var ett praktexempel på det ovan beskrivna.

Jag började tänka på serien True Blood som hade premiär igårkväll. Jag låg och fantiserade om vad som skulle hända i nästa avsnitt och hur serien kommer att utvecklas.
Det är samma känsla som när jag var liten och följde Tre Kronor, Rederiet och Skilda världar.
Man fick se ett avsnitt per vecka, detta är något jag dessvärre inte är särskilt van vid nu.
Jag har blivit lite bortskämd på den punkten då det tack vare internet har varit så enkelt att få tag på alla serier.
Men, True Blood ska jag minsann följa på det gamla hederliga viset.

Efter mina vampyrtankar började jag fundera på helgen och de saker jag ska göra då.
Samtidigt kom jag på att jag har fått lön och att jag av den anledningen skulle kunna vara en kung i baren.
Då började jag fnissa lite för jag började fantisera om att jag skulle bjuda hela laget runt på drinkar.
Fast det roliga var egentligen inte det utan den inre teaterscen som utspelade sig i mitt huvud.

Jag går fram till baren och beställer 6 st rosa panter.
Bartendern undrar:
- Fyror eller sexor?
- Ettor! säger jag

Efter den tanken var det kört för min del. Jag var jätte fnissig.

Jag kom tillbaka till civilisationen hel och välbehållen och med en liten skörd kantareller och blåbär.
Det finns ordentliga svampskogar här i trakterna kring Oskarshamn men tyvärr är det inte enbart vi människor som är medvetna om detta. Överallt i skogen finns det spår av vildsvinen och de äter upp mina kantareller.
GRISIGT!



Men, jag är ändå nöjd. Jag får lite lagom mycket kantareller åt gången. Det tar inte så lång tid att rensa.

Idag är en sådan dag då det känns i hela kroppen att sommaren lämnar rum för hösten att tåga in.
Det var länge sedan jag vaknade av att regnet öste ner mot fönstret och det var dessutom mörkt ute.
På alla sätt och vis känns det att hösten och alla "måsten" är på ingång.

För i samma stund som sommaren är slut så börjar någonting annat, något nytt.
För egen del är det skolan som börjar nästa vecka plus att min extra-anställning på en känd snabbmatsrestaurang börjar att gälla.

Jag sitter även och tänker på att vid samma tidpunkt nästa år är jag helt färdigutbildad och förhoppningsvis har jag fått en anställning på en förskola här i kommunen.

Det känns att sommaren nästan är slut och att framtiden, som jag så länge har väntat på, är närmre än någonsin.

Med tanke på att flaskan med massageolja står kvar på exakt samma ställe som jag ställde den på igår när jag plockade fram den (läs: det första man ser när man kliver innanför dörren) kanske ni förstår att det inte blev någon massage igår.

Jag kom till insikt idag efter att jag sett en dokumentär som heter TV Junkie.
Den handlar om en man som heter Rick Kirkman som är en tv-reporter.
Han har dokumenterat hela sitt liv med en filmkamera och man får följa honom och hans familj.

Rick Kirkman är en framgångsrik man med ett välbetalt jobb, hans syns ofta och mycket i TV och pengarna rullar in.
Han har en fru, en son och ett till barn på ingång. De bor i ett fint hus i ett fint område.
På ytan ser allt perfekt ut, men som med så mycket annat, skenet bedrar.

Bakom låsta dörrar och nerdragna persienner förvandlas Rick från att ge sken av att vara en klok, intelligent och bra människa till att vara en egoistisk knarkare. Allt detta får jag bevittna.

Det är en sorglig livshistoria. Det som gör det hela extra sorgligt är faktumet att Rick har allt, men han väljer att kasta bort det för drogernas skull.

"How can anything that is this good bee so bad?"
frågar sig Rick under ett av sina rus.
Det är också sorgligt. Han är otroligt medveten om att det han gör är fel och att han måste sluta.
Han förutspår hela sin framtid, han vet att det han gör kommer driva hela sin familj och hans liv i fördärvet,
och trots det, väljer han att fortsätta.

Som ni kanske förstår slutar inte den här historien särskilt lyckligt.
Många människor har blivit sårade, lurade och ledsna.
Rick förlorar sitt hus, sina barn, sin fru och sitt jobb. Allt det han värdesätter och älskar är borta.

Det är sorgligt att hela hans liv totalt måste slås i spillror innan Rick helhjärtat förstår att han måste förändra sitt sätt att leva. Att han förstår att han måste ta tag i sitt liv och sluta med alla former av droger och alkohol.

Alla gånger Rick har satt drogerna framför sin fru, alla gånger han har struntat i att gå till jobbet för att antingen återhämta sig från ett rus eller se till så att han blir hög igen, alla gånger han grälat och psykiskt misshandlat sin fru framför ögonen på sina barn, alla gånger drogerna flöt fritt genom hans kropp ledde fram till den punkten i hans liv som han nu befann sig vid. Och för en gångs skull tog han det "rätta" beslutet. Rick gjorde ett val, och han stog fast vid det.

"No more drugs"

Rick är nu föreläsare och han reser runt i Amerika och berättar om sin livshistoria för ungdomar.
Hans förhoppning är att om han kan få någon utav dessa ungdomar att lyssna på honom, så kanske han hjälper någon.
Han kanske hjälper någon att göra valet att säga nej till droger lättare.

Jag kom till insikt och jag vet att det finns de som har det riktigt jobbigt.
Mina pengabekymmer är inte världens undergång.
Jag har ju pengar, även om det inte är så mycket så klarar jag mig.
Jag har en underbar pojkvän som jag älskar och som älskar mig tillbaka.

Jag har hela min framtid framför mig.
Mitt liv är på gång att bli riktigt spännande just nu.