MeMeMe

Och nubben är förklaringen till min urusla uppdatering denna helg.
Men som sagt är det ju midsommar en gång om året och då vill det till sig att man firar.
Vilket jag verkligen har gjort... och det har varit kul.

Imorgon ska jag lägga upp mer utförliga texter och roliga bilder så får alla som vill ta del av min midsommar.
Ni som inte vill kan ju läsa gamla inlägg.
Eller skriva en kommentar om vad ni vill läsa om.

Eller, gör varken eller.
Hursomhelst kommer det bättre uppdatering imorgon efter kl.16.00.
Eller... snarare efter kl.18.00 då jag både har hunnit sluta jobba och tränat.

Nu ska denna partysessa sussa då jag snart ska jobba.

Vi hörs imorgon allihopa.

Natti natt internet och bloggvärlden.

I vårt hem finns det en tendens att uttrycket "Jag ska bara ta en kvart" används lite för ofta.
Och dessutom är vi aldrig ärliga när vi säger det heller, för kvartarna är aldrig kvartar, de blir alltid till minst en timme.

Nu kvartar sig herr Karlsson inne i bingen... det har han gjort i över en timme.

Vi kanske är björnar och inte människor?

Istället fick jag genomlida 4 timmar på en obekväm stol
samtidigt som mina ögonlock desperat ville falla och få mig att somna.
Ett plus i kanten var dock att de serverade vatten med lime i, dessvärre i alldelles för små plastmuggar.


Förresten... kaffe är för jäkla gott!



Snart ska jag och kolla på fotbollsmatch, det är århundradets match då det är de båda bottenlagen i division 5 som möts. Nu är det fight, vem stannar kvar på sista plats och vem avancerar?

...snarare gjorde Fredriks föräldrar det då de bjöd oss på en rad med saker igår.



När vi strosade runt inne på IKEA(T) igår blev vi lite nostalgiska och tänkte tillbaka på förra sommaren då vi skulle köpa en stor del av vår inredning. Det var måga timmar och bilresor som gick mellan Oskarshamn och Kalmar den sommaren.
Långa inredningslistor skrevs och ännu mer saker ströks från listorna då vi var tvungna att skilja på
vad vill vi ha och vad behöver vi ha?
Resultatet blev inte så pjåkigt, även om det är många saker jag fortfarande vill ha men egentligen inte behöver.

För att knyta an till min rubrik konstaterade vi att det är otroligt skönt att gå på IKEA utan att ha kravet på sig att nu måste vi hitta något här inne.

En undran bara rörande IKEA.... byter de aldrig de stora möblerna?
Det är fortfarande samma soffor och sängar där som förra sommaren.
Jag vill ju inte ha det mer bara för att det stått där länge.

För att fira in min älsklings stundande semester har jag bakat en alldelles utsökt jordgubbstårta.



Och STOPPA PRESSARNA... Jag gjorde egen tårtbotten också.

Du kan också göra en tårta... följ bara receptet nedan:

Tårtbotten

4 ägg
2 dl socker
1 dl vetemjöl
1 dl potatismjöl
2 tsk bakpulver

Vispa ägg och socker poröst. Blanda samman de torra ingredienserna och vänd i smeten (häll i).
I detta skede är det viktigt att inte använda elvispen, använd hellre en slickepott eller något liknande och rör smeten jämn.
Häll i en smord form och VIPS in i ugnen, 200 grader ca. 35 minuter.
Låt kakan svalna innan du skär upp den.

Fyllning

Första lagret
Vispgrädde blandat med krossad annanas
Andra lagret
Vaniljkräm blandad med riven mörk choklad

Toppa tårtan med grädde. Använd spritser så blir den extra fin.
Dekorera efter egen kreativ tanke

Och glöm nu inte att slicka gräddskålen ren innan du diskar den.

Det började redan när jag var liten. Jag ville lära mig simma.
Av den anledningen valde jag under några simlösa år att låtsas att jag faktiskte kunde simma.
Detta gestaltades genom att jag gick på botten och tog simtag samtidigt, gud vad fiffigt!

Tids nog lärde jag mig dock att simma. Mycket tack vare min pappa som höll mig i ett vågrätt läge samtidigt som jag spände mig stel som en pinne. Men simma, det lärde jag mig.

Tätt efter jag lärt mig simma kom nästa mål i livet.... jag ville lära mig busvissla.
Detta är inte lika lätt att fejka som simning.
Därför har otaliga försök gjorts genom åren, tyvärr utan någon som helst framgång.

Men, så hittade jag räddningen... eller?

Jag har sagt det innan och jag säger det igen... träning är gutt för kropp och själ men även det sociala livet.
Idag har jag ett riktigt praktexemplar på det sist sagda.

Det finns nämligen en tränare på mitt träningsställe som håller i träningspass (kände för att träna på att skriva träna).
Som sagt, den här tränaren har jag börjat prata med ganska mycket då jag är en stående medlem på hennes träningspass och idag efter träningen började vi prata lite smått om helgen och om våra planer inför den.

Den här tjejen berättade för mig att hon ska ha tjejfest och hur mycket hon ser fram mot det.
Jag replikerade med att svara att hon skulle se upp med att vara för högjudd då jag har stor erfarenhet av grannar som inte är nöjda med de fester som hållts hemma hos oss.
Hon svarade genom att skratta och berätta att detta var inget hon oroade sig för då hon bor i citat "stans skummaste trappuppgång". Hennes grannar består nämligen av en dement kvinna, en döv, en halvdöd och ett par unga människor.
Därefter fortsatte hon att berätta att tjejfestens mest viktigaste punkt var Sing Star.

Jag lovar, jag kände nästan mitt hjärta ta 10 extra slag av glädje.... Sing Star!
Jag ÄLSKAR Sing Star... jag köpte mitt Sing Star enbart för att ha det extra roligt på festerna här hemma.
Summan av kardemumman har blivit två sjungningar följt av två arga klagomål från mina grannar.
Nu ligger mitt kära Sing Star längst in och bakom våra andra spel i tvhyllan.... oanvänt och oönskat...

Hur som helst. Min tränare fortsatte med att berätta att hennes enda problem är att hon inte fått tag på några mikrofoner än. Snäll som jag är erbjöd jag att låna ut mina.
Hon tackade glatt ja och bjöd även in mig till hennes nästa tjejfest.
Jag blev lovad en kväll full med skrål och även dansmatta. Hur lyckat låter inte det då?

Det är så sant som det är sagt.... Sing Star förenar människor.

När vi pratar med varandra är det verkligen på hög nivå.
Vi för riktiga och seriösa samtal om ämnen som berör oss djupt och innerligt.
Ta bara det här exemplet, det inträffade minutrarna efter att jag kom hem från jobbet idag:

Han: Nu tar jag en halvtimme och du också. Kom nu.
Jag: Näääää... men jag viiiill inte lägga mig.
(här vänder och vrider jag på mig och krånglar ner mig djupt i soffan)
Han: Men kom igen nu, du vill visst. Kan inte du säga något annat än nej?
Jag: Men sluta jag viiiiiill inte viiiiiiila...
(nu ligger jag mer som än död sill än en levande och fullt fungerande 24:åring i soffan)
Han: Visst inte att jag ska lägga av, lägg av själv.
Jag: Visst inte att jag ska, gör det själv.
Han: Men SJÄLV!
Jag: Lägg av....
Han: S...J....ÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ....L....V... att du ska!

Sedan drar han upp mig ur soffan, jag hänger helt lealöst, och tar med mig in i sängen, där jag efter lite bus (läs bus som bus och inget annat) somnar som ett litet barn.

Frågan är bara: Hur kan man någonsin få sista ordet i någon diskussion om den alltid avslutas med att jag får ett stöddigt SJÄLV upptryckt i fejan?

Eller, egentligen är det inte så snart som pengarna är mina med tanke på att jag inte får lön förrän i juli.
Men, det är ändå en skön känsla att veta att det jag nu gör om dagarna bringar in pengar som jag inte behöver betala tillbaka på vid ett senare tillfälle i mitt liv. Dessa pengar betalar jag endast skatt för att få.
Dessa pengar är RIKTIGA pengar. Dessa pengar är min lön.
Och det mina vänner är riktigt gött att tänka på... även om pengarna just nu är långt borta.

Jag hade en lista med saker som jag tänkte göra innan jag gick till jobbet idag:

♦ Diska
♦ Plocka rent på köksbordet
♦ Fixa lite inne i vardagsrummet
♦ Slänga soporna    check!
♦ Dra upp persiennerna    check!

Så nu när jag på kvällskvisten traskade hemåt från jobbet hade jag lite dåligt samvete för att jag inte gjort något av de andra sakerna. Men när jag väl var hemma spred sig en ljuv matdoft av spagetti och köttfärssås och när jag kikade in i köket hade älsklingen även diskat.
Vilken fart det blev på mig då! Jag vet inte om det var tävlingsinstinkten eller mitt dåliga samvete som satte fart på mig men fint blev det i resterande delen av lägenheten.
Så nu sitter jag här och väntar på honom (som är iväg på träning) med ett leende på läpparna.
Jag kan tänka mig att det är såhär hundar känner sig när de väntar på beröm från sin matte eller husse.

Jo, nu när jag tänker vidare på saken skulle jag faktiskt bli nöjd av en klapp på huvudet och ett simpelt
- Duktig flicka!

Och jag kommer inte att berätta det för någon. Tanken med det är att min prestationsångest kanske inte infinner sig.
Om min bekanskapskrets vet att jag försöker blogga igen så vet även jag att de vill att jag ska skriva något roligt, fyndigt och intressant. Men genom min smarta lösning, uteslutning, kringgår jag problemet och, förhoppningsvis, släpper min bloggnoja taget om mig för gott!

We will just see about that...

Förövrigt kommer jag från och med idag och några veckor framöver att bidra till vår ekonomi med pengar som kommer från en annan källa än CSN. Sommarlovet är här och för mig innebär det sommarjobb.
Även om jag hade hoppats på jobb i en klädaffär så är jag nöjd med mitt arbete som jag har nu.
Det är samma som förra året och egentligen inte särskilt olikt det jag utbildar mig till.
Förskollärare och äldreomsorgspersonal har mer likheter än olikheter, vi ser bara livet från två olika perspektiv.
Jag känner att jag får ta del av livets början och slut. Cirkeln sluts.
Lite roligt är det ändå att livet börjar och slutar i blöja, inte för alla, men för de allra flesta.

Jag åt en riktigt stadig frukost idag. Den var både nyttig och god. Det hela avslutades med en delicatoboll.