MeMeMe

Vilken underbar start det är på den här veckan! Jag kunde inte be om något bättre än det jag faktiskt varit med om.

Till att börja med så verkar det äntligen lösa sig med dom sabla vinterdäcken till den vackra saaben, för imorgon har jag fått det lovat till mig att:
"Ja, men vi har tid till att byta dom, kom förbi vid halv åtta tiden". (verkstadskillen på Växjös Däck och Bilservices egna ord).
Så det är exakt vad jag ska göra imorgon, komma förbi vid halv åtta PRICK!
För nu är jag nedrans trött på att fara och flänga mellan Växjös olika verkstäder, bilaffärer och specialist-ställen, äntligen slipper jag tänka på det.
Imorgon kommer the black beauty rulla fram med fyra hela vinterdäck istället för två. Nu blir även vänstersidan av bilen vinterpreparerad.
YEAH!

Och inte slutar dagen med att förse mig med fina saker där inte, även om jag skulle varit helnjöd med vetskapen om det kommande vinterdäcks-bytet.
Nej, för sedan hade jag min pianolektion, och där lärde jag mig på riktigt hur det fungerar med # och b förtecken, alltså hur man vet vilka toner som ska transpareras när man ska spela i en viss tonart.
Det är inte så konstigt att "Flickan i Havanna" och "Vi i femman" inte riktigt lät som dom skulle när jag spelat dom tidigare, jag hade ju transparerat helt fel!
Men nu har jag alltså lärt mig på djupet om alla skalorna och hur de olika förteckenen påverkar hur det sedan ska låta, jag känner mig faktiskt lite stolt.
Mitt mantra lyder som följer: Helt, helt, halvt, helt, helt, helt, halvt.
VAA?! tänker ni säkert nu.
Men det är alltså så man räknar ut hur en durskala ser ut med hjälp av tonstegen, och det var så jag lärde mig hur man ska transparera.

När klockan började närma sig kvart i fem var det dags för dagens tredje stora höjdpunkt, snyggs och min reunion!
Och jag blev så glad, han log så fint och gav mig en puss på munnen, sedan sa han:
- Hej! på det där underbara sättet som bara han kan.

Strax efter det var det dags att trava iväg till kören, och det har verkligen varit som en skön avrundning på en näst intill perfekt dag att vara där. Vi började nämligen med att öva på Lucia och julsångerna idag.
Oh boy vilka sköna toner man kan åstadkomma bara för att man älskar låtarna, stämningen, kören och allt som hör där till. Jag kunde inte tro att det var dags att gå hem när Johannes sa att vi var klara för idag.
Jag kunde inte ens tro det trots att jag tagit på mig jackan, ytterskorna och vantarna, jag hade till och med dragit fram reflexen. Trots det kände jag mig inte redo att gå hem, jag ville sjunga mer!
Men, nu har jag ju ännu en måndag att se fram mot.
Jag älskar julen!

För övrigt så ska jag klippa mig imorgon, också en bra sak, hoppas jag.....